Morgonandakt av Gunnar Rosendal, hållen  i radio ca 1960. Inspelad i studion i Kristianstad.

Läsning ur Apostlagärningarnas 17:e kapitel, 22:a och följande verserna:
Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sade: ”Atenare, jag ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare. Ty medan jag har gått omkring och betraktat andra helgedomar här, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: ’Åt en okänd Gud.’ Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det, är det jag nu kommer med budskap till er. Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han är den som är Herren över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer, ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt. Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo – detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss. Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra skalder hava sagt: ’Vi äro ju ock av hans släkt.’”
Men du, Herre, förbarma dig över oss och inskriv ditt ord i våra hjärtan. Amen.

Ps 287: 1-2 (1937 års psalmbok)

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Söken först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder. Gören eder icke bekymmer för morgondagen. De orden är hämtade ur veckans evangelium hos den helige Matteus, det sjätte kapitlet, den 24:e till den 34:e versen. Och de kan vi säga handlar om helig lättja. Det är det ämnet vi skall betrakta. Och först ska vi rikta uppmärksamheten på oss själva och för det andra på Guds rike och för det tredje på den heliga lättjan i Guds rike.

Låt oss alltså först se på oss själva. En angenäm sysselsättning. Ja, är ni så säkra på att det är det? Låt oss se. Att vara effektiv, att uträtta något, att skynda från den ena sysselsättningen till den andra, att göra sig ett oändligt besvär för att få en bättre TV eller ett finare bilmärke, se där vad som är vårt livsmål alltför ofta i denna den höga standardens tidsålder. Och vad vinner vi? Kanske bilen och kanske TV:n, men alltför ofta också ett oroligt och slitet hjärta, ett magsår och brustna nerver. Hur skulle det vara, mina kära vänner, om vi denna morgon ägnade en liten stund åt granskningen av målet för vårt liv, sådant som vi själv satt upp det? Vi är hypnotiserade av den höga standarden, av den stora lönen, av den moderna lägenheten, men ack, jag kommer att tänka på måtte bara min käre son Staffan hitta en lägenhet i Stockholm. Jag vet att han är ute och letar efter en. Ja, man har sina bekymmer även indirekt för andra generationen. Annars är jag själv rätt sorglös på den fronten som heter bostadsnöd, för jag disponerar tjugofyra rum i Osby prästgård. Välkomna allesamman och dela dem med mig, för jag kan inte använda dem ensam. Men nog gör jag mig mina bekymmer också, t.ex. för min stiftelse Gratia Dei, hur vi ska kunna klara dess skattefråga. Ack, om ni kunde se mig, mina kära vänner, när jag nu sitter och predikar bekymmerslöshet och hur jag själv ser ut när jag har mina bekymmer, då skulle jag skämmas. Vad det är svårt att vara lat och låta Gud göra det i stället! Att tjäna Gud, det kan vi ibland göra, men att låta Gud tjäna oss, det är mycket, mycket svårare.

Nej, nu orkar vi inte se på oss själva längre, utan för det andra vänder vi nu uppmärksamheten på Guds rike. Vår text visar oss på något helt annat att söka efter och sträva för. Låt oss ta en halvtimme varje dag och söka Guds rike. Det är lika nödvändigt som att söka lägenhet, löneförbättring och en god hustru, fast den sista synes rätt ofta bli vald rätt mycket på slump, vilket inte alltid är så lyckligt. Men Guds rike förefaller nog många av er, mina kära vänner, främmande, och ni undrar hur det skall gå till att söka det riket. Till att börja med skulle jag bara föreslå: Gå in i närmaste kyrka fem minuter, sitt ner, läs Fader vår och trons artiklar och välsignelsen långsamt och stilla och med varmt hjärta, böj gärna knä och var lat och glöm allting annat. Snart får du se ett underbart land. Det är Guds rike. Men de som bor där lever rättfärdiga. Nu är vi faktiskt syndare. Men Gud vill ge oss sin rättfärdighet, han säger ju att vi ska söka hans rättfärdighet. Vad kan nu menas med detta? Det betyder helt enkelt att vi erkänner och säger: Käre Fader och Gud, jag är en syndare, ett styggt och olydigt barn. Och sen fortsätter vi och säger: Likväl tror jag så gott jag nu kan det, att din Son Jesus Kristus är min Frälsare, så som jag lärde mig att tro när jag gick i söndagsskolan och gick och läste. Om du tycker att detta är ett ovanligt språk, så får du vara så snäll och tänka på, du min käre åhörare, att du befinner dig i ett främmande land, som heter Guds rike. Och vart land har sitt språk. Vill man lära sig det något så när i den allra enklaste vägen, så köper man ofta en liten bok, som brukar kallas vokabulär eller något dylikt. Guds rike har sitt vokabulär, som alla andra länder, och alla sådana böcker brukar man få billigt. Och du kan för en kronas peng, ungefär, i varje bokhandel köpa Guds rikes vokabulär, den heter Katekesutläggningen eller populärt, om du är populär, långkatekesen. Edvard Lehmann* sa en gång att den är svår att lära som barn men underbar att läsa som vuxen. Och glöm inte att ger man sig ut att resa så får man ha ett vokabulär.

Nu är vi framme vid lättjan här i den tredje punkten i min morgonbön. Alla länder, som vill dra till sig resande, har turistreklam. Guds rike vill draga till sig alla människor, så omfattande planer har inget annat land på jorden. Men Gud vill att alla människor ska bli frälsta, alla människor. Och den turistreklamen, som Guds rike har, den lyder så: Så skall också allt detta andra tillfalla eder. Gören icke er bekymmer för morgondagen. Sådana semestervillkor kan intet annat rike erbjuda. Låt oss ta en semester i Guds rike utan alla omsorger. Alla edra bekymmer kasten på mig, säger konungen i det riket, ty jag har omsorg om eder. Låt oss resa till Guds rike och öva en helig lättja! För där får man allt av nåd, allt av nåd. Och man får komma som man är. Kommen till mig I allen som arbeten och ären betungade och har stressjukdomar och är jäktade och jag skall giva eder ro. Låt oss genast resa till Guds rikes bekymmerslösa, härliga semesterplats. Närmare upplysningar om resevillkoren lämnas på alla pastorsämbeten i Svenska Kyrkan, hos mina frikyrkliga församlingsbröder och församlingsföreståndare och hos många andra dessutom. God resa, hjärtligt kära vänner, och må nu Gud ge er alla en välsignad dag med mycket glädje och mycket lättja. Amen.

Eftersom vi i dag har talat om riket och rikena, så tycker jag att vi ska bedja för denna världens riken och regenter, för Eisenhower och Chrustjev och deras möte, för Adenauer och de Gaulle och främst och varmast för vår egen konung Gustaf Adolf, när vi nu gemensamt läser:
Fader vår, som är i himmelen, helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja så som i himmelen så ock på jorden, vårt dagliga bröd giv oss i dag och förlåt oss våra skulder, så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo, ty riket är ditt, och makten och härligheten i evighet. Amen.

Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen:
Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med och över eder. Amen.

Ps 317: 4 och 8 (1937 års psalmbok).


* Edvard Lehmann (1862 – 1930), religionshistoriker, var bl.a. professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Lunds universitet 1913-1927.